Öppenhet.

Jag är inte alls på uhmör för att skriva. Kanske just därför jag ska skriva? För när man är trött och gnällig orkar man inte filtrera bort allt väsentligt som jag brukar göra när jag skriver här. Seriöst, gå igenom typ mina tre miljarder senaste inlägg, och den som hittar NÅGONTING vettigt och avslöjande om mitt liv, förutom att jag tycker typ att Lindsay Lohan är min kvinnliga motsvarighet (utseendemässigt då), ja, den personen har nog fan läst fel.

Det tänker jag inte vara nu heller dock. Eller inte så mycket i alla fall. Ta åt er om ni känner för det.

Du är jävligt självdestruktiv, du kan mycket bättre och jag vet att du fortfarande vill.
Du är bara jävligt underlig. Jag har ingen aning om vad du sysslar med, och tyvärr kommer jag nog aldrig förstå heller.
Du är så jävla svårläst att du typ blir lättläst, eller så lättläst att du blir svårläst. Ja, jag har ingen jävla aning, bara att det är svårt.

Bra så. Nu har jag varit öppen.

Det här med töser är fan som att spela poker. Gör man bara precis som man ska, så är det jävligt lätt. Bara att sitta och håva in. Däremot är jag så jävla otålig, så jag orkar inte göra det. Jag vill att de tska gå snabbt och bli bättre hela tiden. Jag vet att jag är naiv, men jag vet i alla fall om det.