fredag 30 november 2007

Felet med den tråkiga tanten.

...och där rök Malmös sista chans att vinna någonting i år. Fast ja, han skulle ju åka ut idag. Hade han dock överraskat och gjort en riktigt bra version av "Conga" så hade det fan kunnat hålla, den tråkiga tantens version av "Maneater" var, helt ärligt, totalt jävla värdelös.

Jag gillar inte att slå in öppna dörrar, så att nämna någonting om Amanda känns lite overkill, det är väl ungefär samma sorts personer som anklagar henne för att sjunga falskt som påstår att Zlatan är en bortskämd diva. Vinner hon inte finalen tappar jag mitt förtroende för typ sådär 2 miljoner svenskar. Visst, den tråkiga tanten är en duktig sångerska, men hon är knappast unik. Det finns relativt många sångerskor runt om i Sverige, Europa, Världen som kan sjunga lika bra, om inte bättre. Amanda däremot...jävlar. Den tråkiga tanten gör bra coverversioner, Amanda gör helt andra versioner av låtarna. Men ja, nu vinner hon ju skiten, så nu ska jag inte tjata mer om det.



Den tråkiga tantens fel är att hon är just tråkig. Och jag tror fan det har en hel del att göra med dialekten alltså, det är en så jävla tråkig dialekt hon har. Och dessutom har hon EXAKT samma rörelseschema i alla sina låtar, oavsett genre. Och hon har ju inte direkt Sveriges bästa karisma heller. Usch nej. Seriöst, ska jag beskriva henne med ett ord är det fan "tantig", och då har hon fan ändå varit med i Big Brother liksom.



Däremot är det jävligt skönt att Amanda är med i Idol. Jag kan, helt seriöst, använda det som ursäkt för att inte festa på fredagar. "Nej men det är Idol ikväll, Amanda gör säkert någon riktigt jävla bra tolkning ikväll också". Det låter lite gay, men fan alltså, det är ju så.
Däremot är den dubbelmoralen jäävligt stor hos de flesta tråkiga-tanten-anhängarna just nu. Samtidigt som de kan sitta framför tvn och bara "ooh, det är sååå roligt för henne, för i början så dissade juryn henne som en BB-idiot, men hon visade allt dem hur fel dem hade! Hon visade dem att man inte alls måste vara en dum blondin bara för man varit emd i Big Brother o haft sex i tv". Bara som ett litet experiment kan man ju fråga samma personer vad de själva tycker om t.ex. Natascha Peyre (som inte hade sex i BB-huset).


Bara jag som tyckte det var lite vääl överdrivet icke-sågande från juryns sida idag mot Andreas? Det här var ju på sitt sätt egentligen värre än när han blev sågad, nu fick han ingen konstruktiv kritik alls typ. Men visst, la folket de Suecia reagerar typ bara om någon blir tydligt sågad. Den här subtila mobbningen är det ingen som ens reagerar över det.

****


Jubb imorron också. Jobbat riktigt mycket nu i tre veckor. 18 av 21 dagar (ja, det är fan ritkigt mkt för att vara jag). Men efter imorgon är det stopp. Bara tre dagar nästa vecka. Då ska jag fan hinna med en massa har jag tänkt. Klippa mig, träffa folk, shoppa, börja träna på riktigt (ska fan köpa gymkort på måndag!)

Imorron blir det lite partande på kvällen i alla fall. Lite lugnare än besöket i danskarnas land visserligen, men dock lite partande.

måndag 26 november 2007

En serie om mitt liv

För att bli ihågkommen under en väldigt lång period (vi snackar sekel-tals år nu alltså), så måste man på något sätt bli odödlig. Och visst, nu är jag visserligen verkligen inställd på att jag är odödlig och aldrig kommer kunna dö, men å andra sidan så trodde jag verkligen Malmö skulle vinna allsvenskan i år, så jag har ju insett att jag faktistk kan ha fel (även om det sker väldigt sällan), så jag kanske inte ska satsa allt på att bli fysiskt odödlig, utan istället satsa på att bli ihågkommen efter min död.
Och då får jag antingen göra någonting jävligt viktigt för världen, och jag snackar inte typ vinna nobelpriset eller så, utan något mycket större. Jag menar; bara för man vinner nobelpriset betyder det ju inte att man inte blir mer eller mindre bortglömd? Det är ju typ hur många nobelpris som helst som delas ut varje år. Nej, jag snackar om någonting mycket, mycket större, typ Napoleon-aktigt.
Men fuck that, större chans att jag blir odödlig på riktgit isåfall.
Så nu har jag ju ett alternativ kvar; att bli en riktigt stor jävla kändis, typ som Elvis eller något sånt. Och nu tänker ni nog "aja, right, killen har ju sämre självbild än Nani och Cristiano Ronaldo tillsammans". Men jag har ett ess i min rockarm. Tänk er en tv-serie/mastodontfilm om mitt liv, hur jävla kul hade inte det varit? Jag har typ sådär en miljard overkligt händelserika kvällar att ta upp som exempel alltså, verkligen. Jag har fan material till 10 säsongers succé, lätt alltså. Men det är här mitt lilla moment 22 ligger, för att en film om mitt liv ska dr afolk från början, så måste jag vara känd. Och för att bli så känd måste jag typ göra en film om mtit eget liv... om jag inte hookar up med Lindsay Lohan vill säga.
Så vi kan ju säga att min odödlighet hänger på Lindsay Lohan.

Snacka om att jag skulle få prestationsångest om jag träffade henne ute en kväll nu alltså.

--------------

Vi kan ju säga som såhär, helgens utflykt till Köpenhamn hade ju utan tvekan kunnat fylla ett eget en-timmes-avsnitt alltså.

--------------

Nej, jag kommer inte skriva ner någon Köpenhamns-resumé, tyvärr. Ni får helt enkelt se TV-serien som är baserad på mitt liv så småningom.

--------------

Jag ska börja bli riktigt seriös med träning och sånt nu. Från och med idag faktiskt. Om typ en timme ska jag fan ge mig ut och springa. Det kommer vara tungt, det kommer inte gås nabbt, det kommer inte vara kul. Men jag ska ut, så är det fan bara nu alltså.

Jag har fixat jobb-biten, jag ska fixa tränings-biten, så småningom tänkte jag även fixa flickväns-biten, men det är ingen brådska med det. Jag trivs bra som jag har det nu.

--------------

Blev ritkigt mycket Tilina i slutet av förra veckan. Först i torsdags, med film och McDonalds besök, riktigt trevligt. Sen Idol-tittande på fredagen, även det väldigt trevligt. Och som vanligt blev det även en söndags-film hemma hos Tilina, och guess what; det var väldigt trevligt. För er som inte get the point än, så är Tilina riktigt jävla bra.

--------------

På tal om Idol så hoppas jag fan Andreas vinner hela skiten. Riktigt jävla underbart malmöitiskt kaxig, även om han går lite väl långt när han påstår att han rör sig lika bra som de andra. Men helt seriöst, han sjunger jävligt bra, man måste inte kunna dansa för att spela in skivor.

Men okej då, jag kan acceptera om Amanda vinner också. Men fan inte den där tråkiga jävla tanten, då dissar jag fan möget nästa år alltså.

tisdag 20 november 2007

Läsarbrev

Hejsan Cerdic!
Efter att ha läst din gamla blogg (http://www.cerdics-blogg.blogspot.com/), och dina oerhört djupa och intressanta tankar, så blev jag oerhört besviken när jag läste att du la ner möget. Varför gjorde du detta? Anar jag möjligen en liten Alex Schulman-wannabe bakom ditt vackra efternamn?
/MVH (censurerat)

Hejsan (censurerat)
Tack så mycket för berömet, även om du är långt ifrån ensam om dina tankar. Anledningen till att jag började om på en ny adress, var helt enkelt eftersom jag agerade enligt det gamla besserwisser-talesättet "gör om, gör rätt". Det var mycket som var fel där, jag skrev typ aldrig några inlägg, och när jag väl skrev så blev det mest en massa ordbajseri om saker som hade en väldigt subtil koppling till mig själv.
Tyvärr sammanföll detta med låtsas-kändisen Alex "jag-sparkar-bara-in-öppna-dörrar-såsom-att-skånskan-är-grötig-och-att-PatrikEkwall-är-fåfäng-men-folk-tycker-ändå-jag-är-så-jävla-häftig"* Schulmans "chocknedläggning" av sin blogg. Därför kände mig tvungen att starta upp igen, annars kanske folk skulle få för sig att jag diggade den där låtsas-kändisen. Det finns bara en sak man kan respektera honom för, det är att han är gjort ÄNNU mindre än Paris Hilton för att bli känd (jag menar, t.o.m. Idola gör ju någonting, även om det går sisådär). Sen är han kanske en sån som bara verkar dum i huvet, men egentligen är jävligt begåvad och inser att dumheten gör honom "folklig", men det tvivlar jag starkt på.
Hoppas jag på något obskyrt sätt svarat på dina frågor nu (censurerat).

Med Vänliga Hälsningar / Cerdic

Ny adress, same shit

Back on track så att säga. Har faktiskt försökt börja skriva ett par gånger tidigare, men det har gått åt helvete; jag har alltid fastnat vid det där steget när man ska välja namn åt sin bloggjävel. Snacka om prestationsångest alltså. Men jag besegrade ångesten till slut, och valde ett jävla skitnamn. Fast ska jag vara ärlig är jag ändå relativt nöjd med mitt val.


--------------

Då kommer vi till nästa prestationsångestframkallande (oj, vilket ord!), nämligen själva skrivandet. För tillfället har jag ingenting spännande att skriva. Bättre ta det säkra före det osäkra (i rättsfall hade detta kallats "post Oden-i-danmark-principen"), så jag skriver ingenting alls om min vardag faktiskt.

--------------

Jag måste fan börja träna nu alltså, på riktigt. Nästa vecka, då jävlar (helt allvarligt alltså). Redan imorron ska jag börja ta mig ut och springa, och sen ska jag fan investera i ett gymkort. Jag ska vara så överlägsen fysiskt, att det inte spelar någon roll om jag så skulle ha en bollbehandling som Petter Hansson, jag ska spela a-lagsfotboll nästa år i vilket fall som helst. Det är jävligt viktigt nästa år faktiskt.