Nytändning.

Det är något speciellt med måndagar. Antingen är de helt värdelösa. Alltså vi snackar helt värdelösa. Helsingborgstyle deluxe ungefär.
De flesta måndagarna är sådana.
Sen finns det de måndagarna som faktiskt är trevliga. Måndagar som man inte alls plågar sig igenom, utan där man studsar fram, där allting går ganska lätt.
De är ganska ovanliga, dessa trevliga måndagar. Jag har ingen aning om hur man ska göra för att locka fram dem, men helt plötsligt är dem bara där. Kanske har det någonting med månen att göra (Hej göteborgshumor!), men förmodligen inte.
Hursom helst, så var det här en sådan måndag. När nästa blir vet jag inte. Men senast om 5 veckor kommer det ju komma en alldeles underbar måndag. Det känner jag på mig.

----

Fan vad underbart skönt med sommartid. Klockan är kvart över 8 och det är inte helt mörkt ute. Det är visserligen långt ifrån ljust, och solen går fortfarande ner snabbt, men ändå. Det är på rätt väg (vad det nu spelar för roll för mig egentligen, oavsett vilket så hinner det nog inte bli jättevarmt på en månad)

----

Äsch, nu tappade jag lusten att skriva igen. Nu får det fan räcka.

Var och såg Slumdog Millionare igår med Tilina. Rikigt bra film. Nu är jag inte så jävla bra på att rangordna filmer (det enda jag är helt säker på är att när jag såg Final Destination för första gången var det världens bästa film), så hur bra den är går vi inte in på. Men det var bra, riktigt bra.

Typ 5 minuter innan filmen började var det bara jag och Tilina tillsammans med ett annat par (det där lät fel, men ja, äsch, skitsamma haha) i hela salongen. Okej, ingen jättestor salong, men ändå väldigt gott om lediga platser. Så kommer det in ett tredje par. Nu kan detta tredje par alltså sätta sig precis var som helst i hela jävla salongen, det var helt tomt och ganska uppenbart att det inte skulle bli någon rusning. De kan alltså sätta sig PRECIS var som helst, förutom självklart där vi sitter. Vart tror ni dem sätter sig? Jo, självklart platserna framför det andra paret. Helt allvarligt?! Visst, det var i mitten, och visst, de hade säkert bokat dem platserna. Men kan man inte sätta sig någon plats till höger eller vänster då?
Ingen big deal (nej jag syftar inte på någon cheeseburgare), men ändå. Hur jävla självisk får man vara?
Och nej, jag tror helt seriöst inte jag hade satt mig där om jag hade varit i deras läge.

----

Jag hade en kul sak från Jay Leno att berätta, men det blev fan inte alls kul när jag försökte skriva ner det. Så fram tills jag kommer på hur jag ska skriva det (alternativt hittar det på youtube och länkar, men vem fan orkar göra det egentligen?) så låter jag det vara.

----

Jag kom fan ner och träna idag trots allt. Jag trodde Åse förstörde ALLT när hon berättade att det snöade ute precis när jag bestämt mig för att sticka ner. Men lite övertalning och jävlaranamma senare så kom jag iväg trots allt. Så nu är jag sjukt nöjd.

Tankar i korthet

• Har man inte varit ute och sprungit på ett bra tag (typ sex månader eller något sånt) så ska man akta sig för att börja igen. Det är plågsamt, tråkigt och det gör förbannat ont i benen den sista biten. Och det är fan inte ens skönt efteråt.
  Fast ja, nu kan jag ju käka snacks (jag hatar det ordet egentligen, men jag tror de bio-chipsen heter så? De som finns i både bacon och surkräm) med gott samvete.
• På tal om att käka onyttigt så måste jag nästan vara något slags antibevis på allt det här med du-måste-äta-nyttigt-tjatet. Jag har fan nästan magmuskler. Vänta bara tills ni får se någon bild på mig i den australiensiska soluppgången med min surfingbräda och bar, solbränd överkropp. Shaisse! säger jag bara!
• Jag vill att Zlatan stannar. Jag har ändrat mig. Jag hoppas alla inser hur enormt stort det är när min vän, som visserligen inte har något emot Zlatan, men som inte är hans största fan så att säga, säger att han bör vara en kandidat till guldbollen om han fortsätter så här. Ibracadabra!
• Jag har fixat biljett till premiären! Eller ja, pappa fixade. Men jag har biljett i alla fall.

Fan vad livet hade varit enklare om man hade varit dum i huvudet och inte insett hur jävla dumt mycket i livet är. Om man hade varit en av dem. Man hade bara gått runt i sin lyckliga låtsasvärld och låtsas som om ingenting var konstigt.
Eller om man hade varit tillräckligt intelligent för att inse att det är så jävla dumt att man inte kan göra någonting åt det ändå förutom att hålla sig borta ungefär.

Ibland får man sina små 10 sekunders-kriser. "Vafan, hur realistiskt är det egentligen att såpass mycket är helt fucked up. Är det inte lite mer realistiskt att det mesta faktiskt är som det ska, och det bara är min syn på saker och ting som är fucked up?" Som tur är varar de oftast bara ungefär tio sekunder (därav att jag kallar dem "10 sekunders-kriser"), sen inser man att världen faktiskt är helt störd. Finns mängder av exempel.

Det sjuka är ju att typ tycker precis som jag. Det betyder ju rimligen att de flesta har fel, och någon/några enstaka (om ens det?) har rätt (påminner lite om religioner. Oavsett om det finns någon gud eller ej, så kommer det ju bli jävligt surt för majoriteten av världens människor när de, efter döden, isåfall inser att de trott på fel gud. Tough luck.). Men ja, vad talar egentligen för att min syn ska vara rätt?
Herrejävlar vad filosofisk man kan vara när man lägger manken till.
Svaret är ju inte alls lika filosofiskt. Det är lite mer råfakta. Anledningen är lika enkel som självklar.
För att jag är jag är jag. Jag är Cerdic.

--

Ett extremt cyniskt, men ack så sant, exempel.
Om du börjar tycka om någon som är i ett förhållande, och den här personen börjar tycka om dig. Ponera (vackert ord haha) att den här personen börjar träffa dig lite sådär i smyg, och sedan avslutar sitt förhållande för att få vara med dig. Vad talar för att den här personen inte ska göra samma sak mot dig? Kärleksförklaringar? För det fick ju inte den andra personen? Att du är "den rätta"? Det trodde inte den förra personen? Eller slår man till med lite naivt självbedrägeri om att du minsann är snyggare och bättre än den som blev dumpad?

Nu är jag tvungen att censurera mig själv. Jag är rent för cynisk för mitt eget bästa.

----

Jag pallar itne tatuera mig. Däremot ska jag skaffa ett halsband med en guldbricka och stansa in "Världen uppstod med min födelse och skall gå under med min död". Eller ja, något lite mer klatshigt. På typ latin eller någonting. Måste ju finnas något talesätt som sammanfattar det på typ 5-6 ord. Det ska jag fixa i alla fall. Det ska bli en del av mitt nya surfing-jag.

På tal om surfing-jaget så ska jag ner och träna nu. Jag vill om jag kan. Jag kan om jag vill.

Förbannat tråkigt inlägg.

Helt seriöst, jag kan fan spy på allt jävla miljömögsprat och skriverier om det i tidningarna. Hycklerier, lögner och oseriös jävla "journalistik".



1) Om det står att det har varit varmare än på 12 000 år, så innebär det att det för 12 000 år sedan var varmare än vad det är nu. Inte helt jävla säker på att människan låg bakom det på den tiden faktiskt. Med andra ord så kan klimatet förändras av sig självt, och inte tvunget vara en följd av människans beteende.

2) Är det inte extremt jävla oseriöst att bedriva journalistik utan att vara objektivt? Jag tror varenda läskunnig människa har förstått vad det är som talar för att människan ligger bakom allt djävulskap som sker på jorden, men jag kan fan inte (om man inte googlar det själv) hitta en enda jävla rad där människans påverkan på västhuseffekten ifrågasätts, eller ja, åtminstone att vi påverkar den så mycket som folk vill tro. Det finns ganska mycket vettig forskning om det.

Sen ska man fan inte glömma att de flesta forskningsresultatens betydelse skrivs ner ganska rejält efter ett tag, fast det sker såklart i skymundan, det är ingen som vill läsa om det.

3) Sen är man sanslöst jävla trött på allt jävla hyckleri. Om vi nu skiter i allt annat, och låtsas om som om det bara är vi som kan påverka växthuseffekten (innebär det att vi helt enkelt mer eller mindre kan styra vädret som vi behagar? "Shit, nu har det varit lite kalla år, då släpper vi ut fler växthusgaser"? Eller det kan man kanske inte?) , borde inte folk, och återigen media, ta sitt ansvar på allvar? Sluta annonsera för flygresor om det nu är så jävla hemskt. Sluta annonsera för företag överhuvudtaget som på ett eller annat sätt inte förbättrar situationen. Sluta annonsera överhuvudtaget, tänk på hur många träd som slaktas bara för annonsernas skull. Och hela det här jävla möget om att släcka lamporna en timme på lördag?! På allvar?! Har folk fått för sig att det gör någon som helst skillnad överhuvudtaget?! Det här måste nästan vara det enda vettiga någon någonsin skrivit om miljöhysterin, och då är det ändå bara pseudovettigt, eftersom han fortfarande utgår från att människan är skuld till allt ont.





Nu orkar jag inte googla fram möget, men har för mig att oljebrist och andra saker kommer drabba oss betydligt mycket tidigare, och hårdare.



Andra roliga små paranteser är ju när forskare, för bara 20-30 år sedan, kom fram till att världen var på väg att bli för kall... Trenderna svänger snabbt, även bland forskarna. För bara några år sedan var det ju inne att hitta eventuellt cancerframkallande ämnen i allt möjligt. Chips, stekt potatis, för bränt rostat bröd...

Kul däremot att allt det här påminner om kristnas hot och skrämselpropaganda angående kristendomens fullkomlighet och helvete. Typ "tror du inte på oss så har hamnar du i helvetet, och när du väl är där är det för sent att ångra dig". Nu är det lite mer "tror du inte på oss går allting åt helvete, och när vi väl är där är det för sent att ångra sig". Same shit, different words. Man kan ju, utan att ljuga, säga att den argumentationstekniken är... tveksam?

-----

Sen flashbackade jag lite och insåg hur lite jag kan. Jag menar inte att jag har fel, bara att det kanske inte är mig man ska lyssna på om man vill ha vettiga argument.

Fan. Fan. Fan. Fan. Första gången jag missar en arbetsdag på grund av sjukdom. Okej, jag har varit sjuk ett par gånger sen studenten, men då har det antingen varit en helg eller när jag varit i Milano (sjukt jävla bra timing! Jävla italienarglass!), så det räknas inte.
Egentligen kan man ju tycka att det är ganska skönt att vara hemma liksom. Ta det lugnt, se på TV och bara njuta av att inte göra någonting. Och det är ju jävligt skönt, det ska man inte hyckla med. Men nu när man är "vuxen" (alla som tror att jag någonsin blir mogen och vuxen på riktigt kan ju alltid räcka upp en hand i sin ensamhet) så blir det ju så oerhört mycket mer komplicerat, genom att man förlorar pengar (visst blev det enormt komplicerat nu?). Det är ett jävla mög, speciellt när man ska ut och resa och gärna vill jobba så mycket man bara kan.
Aja, skitsamma, får väl ge fan i att gå ut någon kväll extra nu istället, så ligger jag på plus/minus noll igen.

----

"Döden är ett av livets definitiva inslag." Låter inte den meningen fel på något sätt? Är döden en del av livet? Eller är livet en del av döden?
Oj vad kul det är att leka djup och tankfull (finns det ett ord som heter så? Känns som jag bara kom på det nyss faktiskt), fast i vilket fall som helst känns den meningen lite märklig. Jag vet inte vad det är, det kändes bara skumt att läsa.

----

Ärligt talat, vad fan är dealen med att det ska vara så jävla svårt att få tag på en jordgubbsfestis?! Vi snackar halvlitersflaskor nu, inte några jävla tetraförpackningar. Alla andra smaker finns överallt - apelsin, kaktus (!), Cassis (vad fan är det egentligen?!) och alla andra obskyra jävla smaker har vilken arablivs som helst, men en vanlig hederlig jävla fucking jordgubbsfestis är fan bättre undangömd än Bin Ladin ungefär. Jo, visst, den finns på vissa ställen, det vet jag. Men det är nog fan lätt hälften av alla festisåterförsäljare som INTE har den (nej jag har ingen statistik på det, det är bara mitt egna jagande på dessa festisar jag bygger allting på).

Och jo, det är skillnad på festis i halvliterspetflaska och i tetraförpackning. Måhända att den bara är psykologisk, men där är skillnad!

Nej jag vet att det inte kommer finnas jordgubbsfestis i Australien, men eftersom den ändå är helt jävla omöjlgt att få tag på här hemma så känns det inte som det kommer bli någon enorm omställning för min del.

Jag känner mig som en tickande bomb ibland.

--------

Nu blir det en lugn helg till. Sen ska jag till Blekinge. Sen är det nästan april. Då jävlar.

-------

En otroligt givande fredag. En nästan ännu mer givande text. Jag som trodde jag hade något vettigt att skriva. Fan så fel man kan ha.

-------

Vem fan försöker jag lura? Ytterst tveksam till om det blir en lugn helg. Någonting måste jag ju göra.

-------

Onsdag. Då jävlar.

Fan, jag har för lite att göra. Eller nej, det har jag inte. Men jag gör för lite. Jag är lite för seg. Som med träningen. Jag skulle ner och tränat idag. Men nej, det blev inte så. Inte idag heller. Imorgon ska jag ner. Punkt jävla slut.

Jag ska vara som en köttbit i marenad. Eller som ett fint vin. Ju längre tid man låter det vara, ju bättre blir det. Ju sugnare blir man på det sen när det väl är dags. Så nu ska jag bara presentera mig själv som en fin oxfilé i en riktigt god marinad.
Fast äsch, det är bara att lägga upp lite bilder på mig i biffig surfarkropp och långt hår, så sköter det sig självt. Ha! Där ser ni! Jag tycker inte att jag är perfekt. Bara nästan.

---------

Måndag idag. Den gick ganska snabbt. Nu är det bara typ sju måndagar kvar. Okej, egentligen åtta. Men en är jag ledig (annandag påsk), så that leaves 7 left. Det var nog inte helt grammatisk korrekt, men skitsamma.