MIF är ett jävla skämt. Percy Nilsson är ett ännu större skämt. Och feg.
Jag ber alla som har någon sorts respekt för Percy att ta reda på hur mycket han egenltigen har styrt och ställt inom MIF. Så vitt jag förstår så är det väl konsekvenserna av det som tar ut sin rätt nu.

Och oavsett hur mycket jag skiter i hockey så måste jag bara påpeka att alla spelare som lämnar MIF nu är fega och giriga. Bara så jag får det sagt liksom. Har de underpresterat hela säsongen får de fan se till att spela 9 matcher till eller vadfan det nu är.
Har man de månadslönerna som de flesta spelarna (åtminstone de som kan tänkas vara intressanta för elitserielag) har, så bör man fan klara sig en månad eller två utan lön.

Lite kul är det ändå. Några vinster till sen har de likförbannat chansen på kvalserien. Inte för att man kan eller bryr sig någonting om håkkybåkky, men det hade varit en fin vändning. Det är trots allt Malmö.

Vafan, jag har ju en massa att skriva, jag var helt enkelt inte på humör innan idag bara.

Som idag när jag vaknade och gick upp och skulle "äta" frukost. "Äta" är en liten, liten överdrift, då min frukost, när jag börjar tidigt, består av en mugg Oboy-liknande blandning och en vitamintablett. Inte mer, inte mindre (själva frukosten äter jag på jobb vid nio-tiden. Skulle jag äta frukosten för tidigt blir hela dagen fucked up). Fast det är som sagt inte Oboy jag dricker, det är något Oboyliknande som är köpt någon annanstans. Har helt tappat namnet på det nu, men det är en gul förpackning och en glad kanin på framsidan. Det är den synen som möter mina trötta ögon vajre morgon.
Så skulle även den här dagen börja var det ju tänkt. Jag går upp, sätter mig vid köksbordet och min färdigupphällda mugg med mjölk. Tar några skedar pulver och blandar frenetiskt i mjölken, och låter pulvret blandas ut ett par sekunder innan jag slutligen bestämmer för att stoppa vitamintabletten i munnen och skölja ner med en mugg Oboy-liknande blandning.

När jag sedan ska sätta tillbaka den tomma muggen på underlägget igen så lägger jag märke till att jag är helt röd på handryggen (Nej, jag kommer verkligen inte på vad det heter. Jag frågade BellevueBarbie, men hon visste inte heller. Ja, jag var tvungen att ta med mig någon ner i okunskapens fall). Inte röd som i lite rödare nyans på huden, utan röd som i helt nedblodad av torkat blod.

Eftersom jag vet hur jag ligger och sover, så förstod jag ganska snabbt att det förmodligen kom från min näsa (där lät det nästan som jag sover med handen I näsan, men så illa är det inte. Däremot brukar jag sova med huvudet på min hand av någon jävla anledning. Sjukt ologiskt, hur fan kan min hand bli mjukare än kudden?!), så jag gick ju inte och kollade min kudde för att se om den också var lite nedblodad. Och jodå, visst var den det.

Det störda är att jag har verkligen ingen aning om hur det gick till eller vad som har hänt. Men att spontant börja blöda mitt i natten känns lite sisådär faktiskt. Hade jag varit ultrakristen hade jag nog trott att det var ett tecken från Gud. Fast sen hade jag nog insett att Zlatan förmodlign INTE hade gett mig näsblod mitt i natten, så då hade jag likförbannat varit tillbaka på ruta 1 igen...

----

När jag skrev att jag skulle börja träna seriöst, så menade jag faktiskt också att jag ska börja äta någorlunda rätt också. Jag ska vara fit som fan när jag åker. Punkt jävla slut.

Jävlar vad tiden går fort ändå. Nu är det torsdag imorgon, och det betyder att det nästan är helg (det spelar inte riktigt någon roll att jag jobbar de flesta lördagarna också, rent psykiskt så tar min vecka nästan slut efter onsdagen).

Nu är allting betalt och klart i alla fall. 30 april drar jag. Typ 92 dagar till (om jag nu tänker rätt). Det är ändå inte såå jävla lång tid kvar. Typ 12 veckor till att jobba. Ungefär 64 dagar kvar att jobba. Så det blir typ 32 dagar kvar med brutalt tidigt uppvaknande. Inte för jag har någon aning om när jag ska sluta, men det blir ju några dagar/någon dag innan jag åker, beror nog helt och hållet på hur pengakåt jag blir.

Äsch, för bara 10 minuter sen var jag sjukt sugen på att skriva. Sen försvinner typ all lust och känsla i takt med att det kommer en ny låt på iTunes.
Eller att jag helt enkelt börjar göra någonting annat, och sen totalt glömmer på vad det var jag höll på med (tyvärr ett återkommande problem i mitt liv, gäller inte bara när jag försöker skriva)

-------

Från och med fredag ska jag blir riktigt jävla seriös med min träning och allting. På tre månader borde man hinna bli ganska fit ändå.

------

Äsch, nu har jag suttit med den har jävla texten i bakgrunden i över en timme. Nu skiter jag i detta och går ner och tränar. Adjö.

En jobbig skada man får från mitt jobb är att man ofta börjar kallprata med kunderna. Ibland kul och man är intresserad på riktigt, i de allra flesta fall är man inte det (även om jag fortfarande kan skratta för mig själv åt ungraren som tyckte Zlatan var en överskattad diva, och som knappt pratat med mig efter att jag frågade om det inte hade någonting att göra med att den överskattade divan sköt bort Ungern från EM). För att klara sig utan att behöva tänka i de flesta fall, så kör man med "inövade" stories. Eller rättare sagt, märker man att någon historia/one-liner får kunderna att skratta till, så kör man med dem så ofta man kan (självklart förutsatt att man inte redan kört den med kunden).

Oftast bygger de på en verklig händelse, men sen får man ju krydda till den lite för att den ska bli ännu roligare.


En personlig favoritstory jag har är när det kommer in folk och börjar ställa frågor om alkomätarna och hur bra de är, och vad som gör att de kostar olika mycket (vissa kostar fan typ 150 spänn, andra går upp mot 750)


"Ja, vill man ha någonting man kan förlita sig på, och det är ju lite av poängen med att köpa en alkomätare överhuvudtaget, så ska man definitivt köpa de mer rejäla grejerna. De billigare varianterna fungerar egentligen bäst som partytrick på fester eller någonting, men kanske ingenting man ska lite på när man är tveksam för om man kan köra bil eller inte.

Jag hade faktiskt en dansk som var inne för ett tag sedan, som hade köpt en billigare variant. Han kom in på en onsdag och var sur eftersom hans alkomätare gav utslag när han blåste, och han hade fan inte druckit sa han. "Nej eller hur" tänkte jag, "alla danskar dricker ju öl hela tiden" ungeär. Så jag fick ju testa den också, och den gav fan 0.7 i utslag. Och visst, det var ju lill-lördag, men 0.7 var lite väl...

Så tyvärr, men tillförlitligheten hos de billigare varianterna tycker jag inte är tillräckligt stor. Jag undrar faktiskt varför vi ens säljer dem, men ja, det enda jag kan göra är ju att ge er min åsikt..."



(Biten med lill-lördagen byts ibland ut till "Visst, det var firmafest den helgen... men 0.7 på onsdagen...RIKTIGT så vilt var det inte")



En one-liner som brukar locka fram ett litet leende eller ett skratt är annars "OM det nu skulle vara fel..så är det hans fel" och pekar på vilken annan medarbetare som helst..



Kommer det någon kund med något klagomål, och man känner att man kan "ta ut svängarna" lite, så kör jag numera med "äsch, det skiter jag i. Jag ska ändå sluta" (det blir ännu roligare om man fortsätter nonchalera kunden några sekunder till, så att han börjar bli tveksam till om man verkligen menar det eller inte)



Ja, sjukt intressant, jag vet. Men det händer ingenting intressant i mitt liv... Tyvärr.



-------


Nu har jag suttit i tio minuter och bara rå-tänkt. Tänkt så inihelvete. Så här hårt har jag nog inte tänkt sen typ slutprovet i Fysik A eller något. Men nej, jag kan verkligen inte förstå hur folk kan påstå att Zlatan inte är en av världens fem bästa fotbollsspelare. 4 veckor kvar, sen jävlar.

Och det här snacket om att någon svensk fotbollsspelare någonsin skulle varit i närheten av den kvalitén Zlatan besitter...? Det närmsta vi kommer är Gre-No-Li, men det var en helt annan tidsålder. Skulle vi göra det förbjudna, och jämföra rakt av, så är jag helt säker på att Zlatan skulle komma ut som en brutal segrare.
Igår var han en decimeter ifrån ännu ett magiskt mål... nu fick han nöja sig med att avgöra matchen.

Äsch, låt svenska folket ha sitt Jerringpris. Zlatan är ändå vår. Inte er. "Man blir aldrig profet i sitt hemland" eller hur man nu säger.

Hemstad är det kanske egentligen? Fast då blir det ju inte riktigt sant, de flesta sydostskåningar inser ju faktiskt att han är ganska stor. Precis som holländarna. Och italienarna. Andra gången han fick priset som årets utlänning i Serie A nu. Och dessutom fick han priset som hela Serie As bästa spelare.

Aja, nu är det bara en månad kvar, sen är det dags för Zlatans två viktigaste matcher på riktigt jävla länge.

---

I mitt liv har det inte hänt någonting intressant alls. Just nu jobbar jag bara och låter pengarna ticka in och ger fan i att göra av med dem på helgerna. Så det ska nog gå bra.

Skriver mer någon annan dag.

Sådär, nu har jag sagt till min chef, så nu är det no turning back som gäller. Precis som om jag hade tankarna på det innan haha.

----

Ett tag tänkte jag inte säga till någon att jag åkte. Tyckte det hade kunnat bli sjukt kul. Det skulle det i och för sig också kunna bli, men jag hoppar nog det. Eller jag kör något mellanting, säger till de man snackar med, men vi skippar allt det här med att ändra facebook-status och msn-namn, åtminstonde innan jag drar iväg.

Nu kanske någon tycker "Ha! Men du skriver ju här ditt jävla mongo!" och skrattar åt min dubbelmoral. Okej, förmodligen tycker ingen det, men...äsch, jag tappade bort poängen för längesen (BellevueBarbie avbröt mitt skrivande!) men orkade inte ta bort det lilla jag skrivit.

----

Fan, veckan har gått ganska fort. Imorgon är det "helg" igen. Inte för det egentligen spelar någon roll, jag ska ändå inte festa på ett bra jävla tag till, men det ska bli enormt jävla skönt att få sova lite i alla fall.

-----

3 avsnitt kvar av säsong 1 på Gossip Girl. Snart är jag ikapp och förbi Åse! Haha!

Nu var det helt längesen jag skrev här nu. Kontinuitet, vad är det?
Men skitsamma, nu är jag här igen och skriver i alla fall.

Vad har hänt sen sist då?
Jag har preliminärbokat min resa. Okej, "preliminärboka" betyder jackshit , men det är ändå ett litet steg i alla fall. Ser ut som jag sticker den 30e april. Sjukt peppad nu. Ska in och snacka med min chef imorgon, tjänstledigt tror jag faktiskt inte ens själv på, men det ska ändå bli skönt. No turning back sen (varför i h*lvete man nu skulle vilja det?)
Jag har laddat hem hela säsong 1 av Gossip Girl. Sjukt farligt, såg fan 4 avsnitt i rad igår. No-life? Jag? Nejnej, jag förstår inte aalls vad ni pratar om.
Vad mer har hänt? Ingenting alls faktiskt. Och det ska det inte göra på ett bra tag nu heller har jag tänkt. Ska bli sjukt bra på att inte göra någonting alls i ett par månader till, men sen jävlar!

Körkortet ger jag förresten upp. Varken pengar eller ork att satsa på det innan min resa, och att bli halv-klar, och sen inte köra på ett år, känns bara extremt dumt, så det hoppar vi det också.

Nu är jag extremt jävla trött (jag är alltid det på måndagar, kan bero på att jag alltid somnar för sent på söndagarna. Tack Tilina. Tack så jävla mycket! :) )


-----


Jag är galet imponerad av hur mycket information jag nyss lämnade ut om mig själv. Helt sanslöst.

Wow. Fick nyss värsta inspirationen att skriva en totalt sammanfattning om 2008, typ á la Tilina, men sen började jag skriva lite... och fyfan vad deprimerande det blev.

Här sitter jag och klagar över att jag fortfarande är i Sverige... guess what, jag får nog fan skylla mig själv. Hade jag skärpt mig för ett år sen, så hade jag fan inte varit i Sverige nu, då hade jag varit någonstans långt på andra sidan jorden.

Så hela jävla 2008 har i princip varit ett bortkastat år för min del. Jag kan, ärligt talat, inte komma på många saker som skiljer sig i mitt liv om vi jämför Januari 2009 med Januari version 2008. Inte på ett positivt sätt i alla fall.

(Nu har jag verkligen försökt anstränga mig i typ fem minuter...men jag kommer inte på ett skit)

Hur deprimerande är inte det?



Det var fan så mycket lättare när man pluggade. Då gick det liksom framåt automatiskt. Hela tiden kom man ett år närmre studenten.. nu kom jag ett år närmre... vadå?

T.o.m. nyår blev ju helt misslyckat.

Ett helt jävla meningslöst år. Tack som fan!



---------



Men äsch, nu får jag sluta kvida över 2008 och börja se fram emot 2009. Det ska bli ett bra år för mig, måste ju ta igen för förra året också!

--------

Nyårslöfte? Ja, vafan... vi slår till på att jag ska bli bättre att göra vad jag verkligen vill. Bra så?

Wow, känner att jag borde skriva någonting här. Fast jag har fan ingenting att skriva om. Nyår var itne så jävla kul faktiskt, så det kan vi hoppa att nämna. Och förutom det har det inte hänt så mycket. Ingenting alls faktiskt. Inte ens några roliga tankar som har slagit mig som jag kan dela med mig av.

Så hela det här inlägget går ungefär ut på att jag ska skriva att jag inte har någonting att skriva. Onödigt? Absolut!
Tidfördrivande? Jajemän!