--> www.resdagboken.se

--> sok pa "cerdic"

Och dar ar jag ett tag framover istallet.

Riktigt nära nu. 8 dagar. En vecka lite drygt. Och de flesta "måste"-grejer är uppfixade. Bara någon enstaka kvar, men det får jag fan se till att lösa helt enkelt. Så det ska nog bli bra.

Däremot börjar små, små reseproblem dyka upp.
- Vad fan ska jag packa? Vilka skor ska jag ha med? Hur många par jeans? (Oj vad jag kände mig som en tjej när jag skrev det, men vafan, det är ju så)
- Ska fixa en ny iPod, så jag måste fylla den med musik. Men vad för musik? Och vilka filmer? Fuck Ipred!
- Blogg eller resdagboken?
Okej, det var väl i och för sig alla problem jag har, än så länge. Lär väl dyka upp fler. Fast vafan, skitsamma.
Om 10 dagar är jag i fucking Australien. Det är ganska sjukt.

----

Mitt i alla denna iPod-problematik sitter jag och inser att jag har lyssnat på "Blanda spår" på min nuvarande iPod i över en timme utan att behöva bytt låt en enda gång. Det är ganska grymt. Jag är imponerad av min musiksmak.

----

Ska verkilgen ta tag i träningen den sista veckan nu. Om inte annat så ska jag i alla fall ut och springa så mycket som möjligt. Vägrar gå ut och springa i Australien om jag inte känner att jag har hyfsad kondition.

--

Äsch, nu har jag fan inget mer vettigt att skriva. Adjö så länge.

3 veckor kvar nu. Det känns inte precis som tiden springer iväg, men samtidigt gör jag ingenting vettigt alls om dagarna. Jag jobbar. Som fan. 14 arbetsdagar till. Varav 1 är en lördag, så den räknas knappt.
Sitter och gör ungefär fyrtioelva budgetar om dagen. Kommer sällan fram till något nytt. Men ändå kommer jag aldrig fram till samma siffror. Äsch, jag kommer klara mig i alla fall, det är huvudsaken.

Förutom budgeten ser det faktiskt nästan ut som jag kan komma ner där lite o-klen. Inte krampig, inte biffig eller någonting sånt. Jag är inte Hulken (varken han gröna eller han i Porto), men det känns itne så realistiskt heller. Så jag siktar helt enkelt, som vanligt, på Brad Pitt i Fight Club.
Hade varit sjukt mäktigt om jag hört någon viska bakom min rygg om det.
"Är inte det han, han blonda i Fight Club?"
"Äsch, den är ju jättegammal. Hur dum är du egentligen? Det är säkert hans lillebror"

Nu är det dessutom varmt och ljust, så nu har jag inte så mycket att skylla på om jag inte kommer i form. Det skulle väl vara latheten då, men det känns inte riktigt som en godkänd ursäkt.

-----

Ett par saker till jag måste fixa innan jag åker. Men det löser jag. Värre är det däremot med huruvida jag ska skaffa resedagboken eller ha en reseblogg. Jag känner att jag måste skriva, om inte annat så för att mamma tvingar mig. Men jag har aldrig gillat resedagboken. Å andra sidan är det ju jävligt smidigt med att man kan lägga upp sina bilder där.

Jag tror jag blandar faktiskt, fixar resedagboken, men bara för att lägga upp bilderna. Sen ser jag till att skriva allting på en blogg istället. Känns mycket bättre så av någon anledning. Känns som det kommer bli mer skrivande också.

-----

3 veckor kvar. En helt vild chansning är att jag inte kommer hinna träffa så många innan dess heller. Äsch, så kan det gå.
3 veckor kvar. Sen jävlar.

Nytändning.

Det är något speciellt med måndagar. Antingen är de helt värdelösa. Alltså vi snackar helt värdelösa. Helsingborgstyle deluxe ungefär.
De flesta måndagarna är sådana.
Sen finns det de måndagarna som faktiskt är trevliga. Måndagar som man inte alls plågar sig igenom, utan där man studsar fram, där allting går ganska lätt.
De är ganska ovanliga, dessa trevliga måndagar. Jag har ingen aning om hur man ska göra för att locka fram dem, men helt plötsligt är dem bara där. Kanske har det någonting med månen att göra (Hej göteborgshumor!), men förmodligen inte.
Hursom helst, så var det här en sådan måndag. När nästa blir vet jag inte. Men senast om 5 veckor kommer det ju komma en alldeles underbar måndag. Det känner jag på mig.

----

Fan vad underbart skönt med sommartid. Klockan är kvart över 8 och det är inte helt mörkt ute. Det är visserligen långt ifrån ljust, och solen går fortfarande ner snabbt, men ändå. Det är på rätt väg (vad det nu spelar för roll för mig egentligen, oavsett vilket så hinner det nog inte bli jättevarmt på en månad)

----

Äsch, nu tappade jag lusten att skriva igen. Nu får det fan räcka.

Var och såg Slumdog Millionare igår med Tilina. Rikigt bra film. Nu är jag inte så jävla bra på att rangordna filmer (det enda jag är helt säker på är att när jag såg Final Destination för första gången var det världens bästa film), så hur bra den är går vi inte in på. Men det var bra, riktigt bra.

Typ 5 minuter innan filmen började var det bara jag och Tilina tillsammans med ett annat par (det där lät fel, men ja, äsch, skitsamma haha) i hela salongen. Okej, ingen jättestor salong, men ändå väldigt gott om lediga platser. Så kommer det in ett tredje par. Nu kan detta tredje par alltså sätta sig precis var som helst i hela jävla salongen, det var helt tomt och ganska uppenbart att det inte skulle bli någon rusning. De kan alltså sätta sig PRECIS var som helst, förutom självklart där vi sitter. Vart tror ni dem sätter sig? Jo, självklart platserna framför det andra paret. Helt allvarligt?! Visst, det var i mitten, och visst, de hade säkert bokat dem platserna. Men kan man inte sätta sig någon plats till höger eller vänster då?
Ingen big deal (nej jag syftar inte på någon cheeseburgare), men ändå. Hur jävla självisk får man vara?
Och nej, jag tror helt seriöst inte jag hade satt mig där om jag hade varit i deras läge.

----

Jag hade en kul sak från Jay Leno att berätta, men det blev fan inte alls kul när jag försökte skriva ner det. Så fram tills jag kommer på hur jag ska skriva det (alternativt hittar det på youtube och länkar, men vem fan orkar göra det egentligen?) så låter jag det vara.

----

Jag kom fan ner och träna idag trots allt. Jag trodde Åse förstörde ALLT när hon berättade att det snöade ute precis när jag bestämt mig för att sticka ner. Men lite övertalning och jävlaranamma senare så kom jag iväg trots allt. Så nu är jag sjukt nöjd.

Tankar i korthet

• Har man inte varit ute och sprungit på ett bra tag (typ sex månader eller något sånt) så ska man akta sig för att börja igen. Det är plågsamt, tråkigt och det gör förbannat ont i benen den sista biten. Och det är fan inte ens skönt efteråt.
  Fast ja, nu kan jag ju käka snacks (jag hatar det ordet egentligen, men jag tror de bio-chipsen heter så? De som finns i både bacon och surkräm) med gott samvete.
• På tal om att käka onyttigt så måste jag nästan vara något slags antibevis på allt det här med du-måste-äta-nyttigt-tjatet. Jag har fan nästan magmuskler. Vänta bara tills ni får se någon bild på mig i den australiensiska soluppgången med min surfingbräda och bar, solbränd överkropp. Shaisse! säger jag bara!
• Jag vill att Zlatan stannar. Jag har ändrat mig. Jag hoppas alla inser hur enormt stort det är när min vän, som visserligen inte har något emot Zlatan, men som inte är hans största fan så att säga, säger att han bör vara en kandidat till guldbollen om han fortsätter så här. Ibracadabra!
• Jag har fixat biljett till premiären! Eller ja, pappa fixade. Men jag har biljett i alla fall.

Fan vad livet hade varit enklare om man hade varit dum i huvudet och inte insett hur jävla dumt mycket i livet är. Om man hade varit en av dem. Man hade bara gått runt i sin lyckliga låtsasvärld och låtsas som om ingenting var konstigt.
Eller om man hade varit tillräckligt intelligent för att inse att det är så jävla dumt att man inte kan göra någonting åt det ändå förutom att hålla sig borta ungefär.

Ibland får man sina små 10 sekunders-kriser. "Vafan, hur realistiskt är det egentligen att såpass mycket är helt fucked up. Är det inte lite mer realistiskt att det mesta faktiskt är som det ska, och det bara är min syn på saker och ting som är fucked up?" Som tur är varar de oftast bara ungefär tio sekunder (därav att jag kallar dem "10 sekunders-kriser"), sen inser man att världen faktiskt är helt störd. Finns mängder av exempel.

Det sjuka är ju att typ tycker precis som jag. Det betyder ju rimligen att de flesta har fel, och någon/några enstaka (om ens det?) har rätt (påminner lite om religioner. Oavsett om det finns någon gud eller ej, så kommer det ju bli jävligt surt för majoriteten av världens människor när de, efter döden, isåfall inser att de trott på fel gud. Tough luck.). Men ja, vad talar egentligen för att min syn ska vara rätt?
Herrejävlar vad filosofisk man kan vara när man lägger manken till.
Svaret är ju inte alls lika filosofiskt. Det är lite mer råfakta. Anledningen är lika enkel som självklar.
För att jag är jag är jag. Jag är Cerdic.

--

Ett extremt cyniskt, men ack så sant, exempel.
Om du börjar tycka om någon som är i ett förhållande, och den här personen börjar tycka om dig. Ponera (vackert ord haha) att den här personen börjar träffa dig lite sådär i smyg, och sedan avslutar sitt förhållande för att få vara med dig. Vad talar för att den här personen inte ska göra samma sak mot dig? Kärleksförklaringar? För det fick ju inte den andra personen? Att du är "den rätta"? Det trodde inte den förra personen? Eller slår man till med lite naivt självbedrägeri om att du minsann är snyggare och bättre än den som blev dumpad?

Nu är jag tvungen att censurera mig själv. Jag är rent för cynisk för mitt eget bästa.

----

Jag pallar itne tatuera mig. Däremot ska jag skaffa ett halsband med en guldbricka och stansa in "Världen uppstod med min födelse och skall gå under med min död". Eller ja, något lite mer klatshigt. På typ latin eller någonting. Måste ju finnas något talesätt som sammanfattar det på typ 5-6 ord. Det ska jag fixa i alla fall. Det ska bli en del av mitt nya surfing-jag.

På tal om surfing-jaget så ska jag ner och träna nu. Jag vill om jag kan. Jag kan om jag vill.

Förbannat tråkigt inlägg.

Helt seriöst, jag kan fan spy på allt jävla miljömögsprat och skriverier om det i tidningarna. Hycklerier, lögner och oseriös jävla "journalistik".



1) Om det står att det har varit varmare än på 12 000 år, så innebär det att det för 12 000 år sedan var varmare än vad det är nu. Inte helt jävla säker på att människan låg bakom det på den tiden faktiskt. Med andra ord så kan klimatet förändras av sig självt, och inte tvunget vara en följd av människans beteende.

2) Är det inte extremt jävla oseriöst att bedriva journalistik utan att vara objektivt? Jag tror varenda läskunnig människa har förstått vad det är som talar för att människan ligger bakom allt djävulskap som sker på jorden, men jag kan fan inte (om man inte googlar det själv) hitta en enda jävla rad där människans påverkan på västhuseffekten ifrågasätts, eller ja, åtminstone att vi påverkar den så mycket som folk vill tro. Det finns ganska mycket vettig forskning om det.

Sen ska man fan inte glömma att de flesta forskningsresultatens betydelse skrivs ner ganska rejält efter ett tag, fast det sker såklart i skymundan, det är ingen som vill läsa om det.

3) Sen är man sanslöst jävla trött på allt jävla hyckleri. Om vi nu skiter i allt annat, och låtsas om som om det bara är vi som kan påverka växthuseffekten (innebär det att vi helt enkelt mer eller mindre kan styra vädret som vi behagar? "Shit, nu har det varit lite kalla år, då släpper vi ut fler växthusgaser"? Eller det kan man kanske inte?) , borde inte folk, och återigen media, ta sitt ansvar på allvar? Sluta annonsera för flygresor om det nu är så jävla hemskt. Sluta annonsera för företag överhuvudtaget som på ett eller annat sätt inte förbättrar situationen. Sluta annonsera överhuvudtaget, tänk på hur många träd som slaktas bara för annonsernas skull. Och hela det här jävla möget om att släcka lamporna en timme på lördag?! På allvar?! Har folk fått för sig att det gör någon som helst skillnad överhuvudtaget?! Det här måste nästan vara det enda vettiga någon någonsin skrivit om miljöhysterin, och då är det ändå bara pseudovettigt, eftersom han fortfarande utgår från att människan är skuld till allt ont.





Nu orkar jag inte googla fram möget, men har för mig att oljebrist och andra saker kommer drabba oss betydligt mycket tidigare, och hårdare.



Andra roliga små paranteser är ju när forskare, för bara 20-30 år sedan, kom fram till att världen var på väg att bli för kall... Trenderna svänger snabbt, även bland forskarna. För bara några år sedan var det ju inne att hitta eventuellt cancerframkallande ämnen i allt möjligt. Chips, stekt potatis, för bränt rostat bröd...

Kul däremot att allt det här påminner om kristnas hot och skrämselpropaganda angående kristendomens fullkomlighet och helvete. Typ "tror du inte på oss så har hamnar du i helvetet, och när du väl är där är det för sent att ångra dig". Nu är det lite mer "tror du inte på oss går allting åt helvete, och när vi väl är där är det för sent att ångra sig". Same shit, different words. Man kan ju, utan att ljuga, säga att den argumentationstekniken är... tveksam?

-----

Sen flashbackade jag lite och insåg hur lite jag kan. Jag menar inte att jag har fel, bara att det kanske inte är mig man ska lyssna på om man vill ha vettiga argument.

Fan. Fan. Fan. Fan. Första gången jag missar en arbetsdag på grund av sjukdom. Okej, jag har varit sjuk ett par gånger sen studenten, men då har det antingen varit en helg eller när jag varit i Milano (sjukt jävla bra timing! Jävla italienarglass!), så det räknas inte.
Egentligen kan man ju tycka att det är ganska skönt att vara hemma liksom. Ta det lugnt, se på TV och bara njuta av att inte göra någonting. Och det är ju jävligt skönt, det ska man inte hyckla med. Men nu när man är "vuxen" (alla som tror att jag någonsin blir mogen och vuxen på riktigt kan ju alltid räcka upp en hand i sin ensamhet) så blir det ju så oerhört mycket mer komplicerat, genom att man förlorar pengar (visst blev det enormt komplicerat nu?). Det är ett jävla mög, speciellt när man ska ut och resa och gärna vill jobba så mycket man bara kan.
Aja, skitsamma, får väl ge fan i att gå ut någon kväll extra nu istället, så ligger jag på plus/minus noll igen.

----

"Döden är ett av livets definitiva inslag." Låter inte den meningen fel på något sätt? Är döden en del av livet? Eller är livet en del av döden?
Oj vad kul det är att leka djup och tankfull (finns det ett ord som heter så? Känns som jag bara kom på det nyss faktiskt), fast i vilket fall som helst känns den meningen lite märklig. Jag vet inte vad det är, det kändes bara skumt att läsa.

----

Ärligt talat, vad fan är dealen med att det ska vara så jävla svårt att få tag på en jordgubbsfestis?! Vi snackar halvlitersflaskor nu, inte några jävla tetraförpackningar. Alla andra smaker finns överallt - apelsin, kaktus (!), Cassis (vad fan är det egentligen?!) och alla andra obskyra jävla smaker har vilken arablivs som helst, men en vanlig hederlig jävla fucking jordgubbsfestis är fan bättre undangömd än Bin Ladin ungefär. Jo, visst, den finns på vissa ställen, det vet jag. Men det är nog fan lätt hälften av alla festisåterförsäljare som INTE har den (nej jag har ingen statistik på det, det är bara mitt egna jagande på dessa festisar jag bygger allting på).

Och jo, det är skillnad på festis i halvliterspetflaska och i tetraförpackning. Måhända att den bara är psykologisk, men där är skillnad!

Nej jag vet att det inte kommer finnas jordgubbsfestis i Australien, men eftersom den ändå är helt jävla omöjlgt att få tag på här hemma så känns det inte som det kommer bli någon enorm omställning för min del.

Jag känner mig som en tickande bomb ibland.

--------

Nu blir det en lugn helg till. Sen ska jag till Blekinge. Sen är det nästan april. Då jävlar.

-------

En otroligt givande fredag. En nästan ännu mer givande text. Jag som trodde jag hade något vettigt att skriva. Fan så fel man kan ha.

-------

Vem fan försöker jag lura? Ytterst tveksam till om det blir en lugn helg. Någonting måste jag ju göra.

-------

Onsdag. Då jävlar.

Fan, jag har för lite att göra. Eller nej, det har jag inte. Men jag gör för lite. Jag är lite för seg. Som med träningen. Jag skulle ner och tränat idag. Men nej, det blev inte så. Inte idag heller. Imorgon ska jag ner. Punkt jävla slut.

Jag ska vara som en köttbit i marenad. Eller som ett fint vin. Ju längre tid man låter det vara, ju bättre blir det. Ju sugnare blir man på det sen när det väl är dags. Så nu ska jag bara presentera mig själv som en fin oxfilé i en riktigt god marinad.
Fast äsch, det är bara att lägga upp lite bilder på mig i biffig surfarkropp och långt hår, så sköter det sig självt. Ha! Där ser ni! Jag tycker inte att jag är perfekt. Bara nästan.

---------

Måndag idag. Den gick ganska snabbt. Nu är det bara typ sju måndagar kvar. Okej, egentligen åtta. Men en är jag ledig (annandag påsk), så that leaves 7 left. Det var nog inte helt grammatisk korrekt, men skitsamma.

Har varit helt brutalt trött hela veckan. Men jag har ändå lyckats ta mig ner och träna fakitskt, så lite nöjd är jag. Men idag kommer jag ingenstans.
Det är vått ute. Det är kallt ute. Det är blåsigt ute. Det är fruktansvärt mörkt ute... Jag har en miljon anledningar till att inte gå ner och träna, även om jag borde. Fan jag borde verkligen ta mig ner.

Okej, jag gör en deal med mig själv. Jag går ner imorgon istället för idag, och i gengäld går jag INTE ut och festar i helgen. Det blir två plus till mig då, både ekonomiskt och fysiskt välbevarad efter helgen, och bara ett minus. Så det kör jag stenhårt bra.

--------

För övrigt vill jag bara poängtera att Zlatan gjorde en bra match i tisdags. När såg ni senast en anfallare ta ner en utspark på foten med Ferdinand i ryggen? Eller ja, i princip vilken mittback som helst kan vi väl slå till med?

Läser man bara artiklarna i tidningarna utan att veta om resultatet är det nog lätt att få för sig att United vann med 2 eller 3 mål. Men jag vill bara poängtera att det alltså blev 0-0.

Bra så.

--------

Nu ska jag fira min antiviljas seger med en bit chokladkaka.

Riktigt viktig match imorgon. Enormt viktig faktiskt. Skulle absolut inte förvåna mig om den blir utsedd till en av Kungens viktigaste matcher i karriären. Vinst imorgon, och det finns ändå lite som skulle tala för en riktig guldboll. United på väg ur CL, Barca möjligen på väg att tappa La Liga... Realistiskt? Så fan heller... men skitsamma.

"Vart jag än tittar, hur jag än vrider mig, kan jag inte hitta särskilt mycket som talar för Inter. Kanske vinner de matchen, men inte går de vidare.
Men vad vet man?
En chans på fem?
Jag vet inte vad oddsen är för att flyga upp och lobbklacka in en boll i krysset med fem minuter kvar av en avgörande EM-match mot Italien – men jag vet att de är betydligt sämre än så." - Erik Niva.

Bra så. Imorgon - då jävlar!

Fan vet hur många dagar det har snöat nu. Vad fan är detta?
Ska det tvunget komma snö i Skåne, så ska det vara omvandlat till slask nästa morgon. Allra senast tills när eftermiddagssolen står på som bäst. Det ska fan inte fortsätta snöa dag på dag på dag på dag...det ligger ju verkligen ett konstant snötäcke överallt, även på cykelbanorna som plogas typ varje dag. Vafan!



Men visst, lite cred ska snön ha. Det blir en härlig tystnad när man är utomhus på kvällen, det ser ganska mysigt ut, och dessutom är det ju bättre med lite snöfall än konstant regnande. Så det är ju inte bara negativt.

----

Ska jag nu ha skit så är det ju inte helt fel med skit för att jag skulle ha för bra självförtroende

----

Mindre än 10 veckor kvar nu. Bokat vaccinationstid (eller vad fan man nu säger) och grejs nu. Det närmar sig nu. Babysteps, men dock...

----

Känns fruktansvärt tryggt att veta att min iPod och all min musik är i tryggt förvar hos Åse. Känns fruktansvärt tryggt. Inte orolig alls över att all musik ska försvinna. Inte alls. Jag är fruktansvärt trygg. Enormt trygg. Som fan ;)

Jag har typ alltid velat bli journalist. Eller nej, fan heller journalist, men kunna försörja mig på att skriva i alla fall. Visst, jag inser ju också att det är ungefär lika realistiskt som att jag någon gång får springa in på San Siro för att spela en fotbollsmatch, men dock.
Men det faller ju på att jag inte ens kan hålla liv i en jävla blogg liksom. Yeah right jag skulle kunna skriva en bok. Bara sitta flera timmar om dagen och skriva...
Skulle jag ens försöka mig på det skulle jag lätt sluta som Jack Nicholson i The Shining. Så det ger jag nog fan inte ens mig in på.

(Här hade jag en ganska grym övergång till mitt kärleksliv. Eller den lät hur grym som helst i mitt huvud, men så fort jag började skriva lät det typ som någon övergång i TV3-direkt, så vi skippar den helt och hållet)


Men eftersom jag är en hejare på bortförklaringar, så skyller jag helt enkelt på att det inte händer så mycket i mitt liv. Och när det väl händer saker, så orkar jag inte skriva om dem här.
Ett annat fel jag gör är att jag fakitskt börjar skriva någonting ibland, men sen börjar göra någonting annat efter en stund. Nu har jag fan gjort det två gånger. Har suttit med den här sidan uppe i en timme, och förlorat ungefär all motivation.

Äsch, vi gör ett försök. Ett halvdant sådant. Men likförbannat. Nu har jag nyss suttit och inte gjort någonting helt annat i en halvtimme till. Hur jävla svårt kan det vara egentligen? Skriv. En. Jävla. Text.
Fubbick.

---

Var i Göteborg i helgen. Det var trevligt. Jag blev kär i tio minuter.
Sen är den officiella historian att vi kom överens om att inte ens inleda någonting eftersom jag ändå lämnar landet i April (att det finns små, små skillnader mellan "den officiella versionen" och vad som verkligen utspelade sig spelar mindre roll)

Nu väntar 6 lugna helger. Sen är vi inne i April. Och då jävlar.

---

Vafan, var hur inspirerad som helst när jag började skriva. Hade massa övergångar till höger och vänster, men det blev bara åt helvete med det.
Precis som det blev med min träning idag. Jag är expert på att skjuta upp saker preciiis några minuter för länge, så att jag till slut kan övertyga mig själv om att det inte är lönt. Det är en skön egenskap, men inte speciellt vettig.

Fan jag har massa saker jag måste göra innan jag åker. Och även om vi hoppar det här uppenbara med visum och vaccinationer, så blir det en jävla massa kvar.

• Köpa en grym digitalkamera.
• Köpa en ny iPod, eller valfri mp3-spelare som är smidig och har oändlig batteritid.
• Fixa ett par shorts. Ja, vafan, fixa kläder i allmänhet. Fast vafan, det kanske är lika bra att fixa på plats.
• Fixa en ryggsäck.
• Bli krampigare.

...och en jävla massa till. Detta var ändå bara det mest uppenbara.

Äsch. Nu får det fan vara nock. "Publicera inlägg"

Fan vad klichéartad man är ändå.
Här sitter man, helt övertygad om att man inte är som alla andra. Man är bättre på något sätt. Man är den speciella. Jag vet inte exakt på vilket sätt, men jag är speciell. Jag vet inte exakt vad som är min uppgift här i livet, men jag är speciell. Den som skiljer sig från mängden. Den som ska göra en skillnad.
Men fan vet om det verkligen är så. En av mina stora rädslor här i livet t.ex. är att bli precis som alla andra. Men jag är helt övertygad om att de flesta andra har precis samma rädsla, so what does that make me? Jodå, precis som alla andra.
Men okej, åter till den här "jag-är-speciell-tanken".

Precis som att inte precis alla tänker så.

Sen börjar jag fundera, nu när jag är 20 år och än så länge har jag fan inte sett så många tecken på att jag skulle vara mer speciell än någon annan. Men visst, det kanske kommer.
Sen blir man 25. Fortfarande inte mer speciell än någon annan.
Sen blir man 30. Möjligtvis är man jävligt duktig på det man nu gör för sitt leverna(heter det så? "Levebröd" låter mycket roligare), men likförbannat gör man nog ingen stor skillnad här i livet. Du blir 40. Du blir 50. Vad har du gjort? Du har inte förmedlat fred på jorden. Förmodligen har du inte ordnat fred någonstans på jorden överhuvudtaget. Du är inte president i USA. Du bestämmer inte mer i Sverige än någon av de andra 6-7 miljonerna röstberättigade människorna som bor här. Har du tur har du kanske en mellanchefsposition på ditt jobb (långt ifrån alla når "ända" dit), men förmodligen har du inte ens något vettigt att säga till om där.
And so on ungefär. Man förstår varför folk får sina ålderskriser lite då och då.

Jämnför det med när man är riktigt, riktigt förälskad i någon. Visst fan känner man att det är "meant to be"? Och det är inte bara en känsla, det är ren fakta. Man vet att det är så liksom. Tyvärr händer det ju att det visar sig att man har fel. Det var inte alls "meant to be". I slutändan var hon kanske inte mycket viktigare i ditt liv än...ja, vafan vet jag...Adam Alsing?

Men där man kan känna det flera gånger med förälskelsen, så har man inte riktigt lika bra utgångsläge när det gäller livet i stort. Visst, det är samma känsla, det här en önskan om att man är speciell. Önskan som blir till ett hopp som blir till kunskap. Man vet att man är speciell. Sen går åren. Så småningom blir kunskapen åter till hopp, som åter blir till en stilla önskan. Men där man i förälskelsens land kan springa på en ny flicka att kära ner sig i, där tar det stopp i det "verkliga livet". Till slut är det försent att ändra någonting. Det är bara att dra sig tillbaka och tvingas erkänna för sig själv att "Fan. Jag var inte så speciell trots allt."

Eftersom jag varit skittrött flera dagar i rad (måndag och tisdag), bestämde jag mig igår för att gå och lägga mig jävligt tidigt. Och jodå, jag lyckades somna redan vid 10-tiden.
Men nejdå, inte fan fick jag sova hela natten. Någon gång under natten drömde jag en väldigt trevlig dröm, och som alltid när man drömmer drömmar man inte vill vakna upp ur, så vaknar man upp och har ett starkt behov av att somna om fort.
Den här gången fick jag dock en jävligt dålig känsla. "Hora! Jag har försovit mig!" var min första tanke. Men i samma ögonblick som jag sträckte mig efter telefonen för att se vad klockan var, så la jag märke till att det inte var ljust överhuvudtaget ute, alltså kunde jag inte ha försovit mig jättemycket (att Niklas förmodligen hade knackat på dörren om jag hade försovit mig slog mig inte överhuvudtaget). Så här hade jag ett brutalt dilemma som jag var tvungne att lösa sjukt snabbt, annars skulle ju alla dröm-tankar försvinna liksom (skulle jag kolla efter vad klockan var skulle jag ju förmodligen bara vakna till, och inte kunna somna om). Antingen skulle jag ta reda på vad klockan var, och se om jag hade försovit mig, eller skulle jag bara ge fullständigt fan i om jag försov mig eller inte och desperat försöka återvända till drömmen...
En sekund senare hade jag bestämt mig, jag skulle jaga drömdjäveln!
Men nej, jag var inte ens i närheten av att återvända till samma dröm, istället började jag självklart drömma om mitt jävla jobb. Hur jävla kul är det egentligen? Fyfan säger jag bara, fyfan!

Det är nästan så frustrerande så man funderar över att ta tag i det i det verkliga livet. Nästan. Men nej, I've been down that road before haha.

------------

Wow. En helt meningslös händelse, som utspelade sig på några sekunder, tog flera minuter att skriva. Och jag tror inte någon har någon nytta av det. Men äsch, lite småkul var det allt.

-----------

För övrigt, VARFÖR proppar vuxna i stackars 15-åringar att gymnasievalet skulle vara "ett av de viktigaste besluten i livet"? För det första sätter det bara en enorm press på pågarna o töserna, för det andra så är det en stor, fet jävla lögn.
Ett viktigt beslut, det kan jag köpa. Men det är ju inte värre än att du kan hoppa av, byta linje eller komplettera i efterhand...
Dessutom känns det som typ 80% "väljer" samhäll eller natur, vilket fan inte ens kan kategoriseras som ett val, det är bara att skjuta upp sitt "val" några år till.
Tro fan inte jag ska låta någon proppa i min lillebror att det är ett av de viktigaste besluten han kommer ta i sitt liv när det är dags för honom. Det är möjligen lite viktigare än huruvida man ska ha chips eller choklad som lördagsgodis, men that´s it. Det finns många val här i livet som är något viktigare för ens liv.

------------

Nu är det snart helg igen. Mer än halva veckan har gått, bara en dag kvar, sen är det fredag!
Och bara ganska precis 12 veckor tills det är resdags. Fyfan vad skönt.

------------


Nej, nu ska jag till sängen och se om jag kan hitta den drömmen igen. Jag kommer faktiskt inte ens ihåg vad jag drömde i detalj, bara vilka som var med och huvuddragen av drömmen liksom. Men skitsamma, jag ska hitta den igen.

Ännu en helt meningslös söndag. Ännu en dag närmre min resa.
Jag tänkte bege mig ner och träna idag, men sen insåg jag att det var snö ute, och då får det fan vara. Snö hör hemma i Norrland. Fan inte söder om Hallandsåsen. Inte om det inte är jul eller nyårsafton i alla fall.

----

Således har jag inget vettigt att skriva idag heller.
Däremot har jag lite milstolpar fram till min resa.

24 februari Inter - United. Kan vara en av Zlatans viktigaste matcher hittills.
11 mars United - Inter. Returen.
4 april. Allsvenskan startar.
13 april. Premiär på nya stadion.
30 april. Adiós

Tills vidare nöjer jag mig med att se fram emot MIFs matcher. Det är trots allt Malmö vi snackar om.

------

12 och en halv vecka kvar. Det går snabbt nu.

MIF är ett jävla skämt. Percy Nilsson är ett ännu större skämt. Och feg.
Jag ber alla som har någon sorts respekt för Percy att ta reda på hur mycket han egenltigen har styrt och ställt inom MIF. Så vitt jag förstår så är det väl konsekvenserna av det som tar ut sin rätt nu.

Och oavsett hur mycket jag skiter i hockey så måste jag bara påpeka att alla spelare som lämnar MIF nu är fega och giriga. Bara så jag får det sagt liksom. Har de underpresterat hela säsongen får de fan se till att spela 9 matcher till eller vadfan det nu är.
Har man de månadslönerna som de flesta spelarna (åtminstone de som kan tänkas vara intressanta för elitserielag) har, så bör man fan klara sig en månad eller två utan lön.

Lite kul är det ändå. Några vinster till sen har de likförbannat chansen på kvalserien. Inte för att man kan eller bryr sig någonting om håkkybåkky, men det hade varit en fin vändning. Det är trots allt Malmö.

Vafan, jag har ju en massa att skriva, jag var helt enkelt inte på humör innan idag bara.

Som idag när jag vaknade och gick upp och skulle "äta" frukost. "Äta" är en liten, liten överdrift, då min frukost, när jag börjar tidigt, består av en mugg Oboy-liknande blandning och en vitamintablett. Inte mer, inte mindre (själva frukosten äter jag på jobb vid nio-tiden. Skulle jag äta frukosten för tidigt blir hela dagen fucked up). Fast det är som sagt inte Oboy jag dricker, det är något Oboyliknande som är köpt någon annanstans. Har helt tappat namnet på det nu, men det är en gul förpackning och en glad kanin på framsidan. Det är den synen som möter mina trötta ögon vajre morgon.
Så skulle även den här dagen börja var det ju tänkt. Jag går upp, sätter mig vid köksbordet och min färdigupphällda mugg med mjölk. Tar några skedar pulver och blandar frenetiskt i mjölken, och låter pulvret blandas ut ett par sekunder innan jag slutligen bestämmer för att stoppa vitamintabletten i munnen och skölja ner med en mugg Oboy-liknande blandning.

När jag sedan ska sätta tillbaka den tomma muggen på underlägget igen så lägger jag märke till att jag är helt röd på handryggen (Nej, jag kommer verkligen inte på vad det heter. Jag frågade BellevueBarbie, men hon visste inte heller. Ja, jag var tvungen att ta med mig någon ner i okunskapens fall). Inte röd som i lite rödare nyans på huden, utan röd som i helt nedblodad av torkat blod.

Eftersom jag vet hur jag ligger och sover, så förstod jag ganska snabbt att det förmodligen kom från min näsa (där lät det nästan som jag sover med handen I näsan, men så illa är det inte. Däremot brukar jag sova med huvudet på min hand av någon jävla anledning. Sjukt ologiskt, hur fan kan min hand bli mjukare än kudden?!), så jag gick ju inte och kollade min kudde för att se om den också var lite nedblodad. Och jodå, visst var den det.

Det störda är att jag har verkligen ingen aning om hur det gick till eller vad som har hänt. Men att spontant börja blöda mitt i natten känns lite sisådär faktiskt. Hade jag varit ultrakristen hade jag nog trott att det var ett tecken från Gud. Fast sen hade jag nog insett att Zlatan förmodlign INTE hade gett mig näsblod mitt i natten, så då hade jag likförbannat varit tillbaka på ruta 1 igen...

----

När jag skrev att jag skulle börja träna seriöst, så menade jag faktiskt också att jag ska börja äta någorlunda rätt också. Jag ska vara fit som fan när jag åker. Punkt jävla slut.

Jävlar vad tiden går fort ändå. Nu är det torsdag imorgon, och det betyder att det nästan är helg (det spelar inte riktigt någon roll att jag jobbar de flesta lördagarna också, rent psykiskt så tar min vecka nästan slut efter onsdagen).

Nu är allting betalt och klart i alla fall. 30 april drar jag. Typ 92 dagar till (om jag nu tänker rätt). Det är ändå inte såå jävla lång tid kvar. Typ 12 veckor till att jobba. Ungefär 64 dagar kvar att jobba. Så det blir typ 32 dagar kvar med brutalt tidigt uppvaknande. Inte för jag har någon aning om när jag ska sluta, men det blir ju några dagar/någon dag innan jag åker, beror nog helt och hållet på hur pengakåt jag blir.

Äsch, för bara 10 minuter sen var jag sjukt sugen på att skriva. Sen försvinner typ all lust och känsla i takt med att det kommer en ny låt på iTunes.
Eller att jag helt enkelt börjar göra någonting annat, och sen totalt glömmer på vad det var jag höll på med (tyvärr ett återkommande problem i mitt liv, gäller inte bara när jag försöker skriva)

-------

Från och med fredag ska jag blir riktigt jävla seriös med min träning och allting. På tre månader borde man hinna bli ganska fit ändå.

------

Äsch, nu har jag suttit med den har jävla texten i bakgrunden i över en timme. Nu skiter jag i detta och går ner och tränar. Adjö.

En jobbig skada man får från mitt jobb är att man ofta börjar kallprata med kunderna. Ibland kul och man är intresserad på riktigt, i de allra flesta fall är man inte det (även om jag fortfarande kan skratta för mig själv åt ungraren som tyckte Zlatan var en överskattad diva, och som knappt pratat med mig efter att jag frågade om det inte hade någonting att göra med att den överskattade divan sköt bort Ungern från EM). För att klara sig utan att behöva tänka i de flesta fall, så kör man med "inövade" stories. Eller rättare sagt, märker man att någon historia/one-liner får kunderna att skratta till, så kör man med dem så ofta man kan (självklart förutsatt att man inte redan kört den med kunden).

Oftast bygger de på en verklig händelse, men sen får man ju krydda till den lite för att den ska bli ännu roligare.


En personlig favoritstory jag har är när det kommer in folk och börjar ställa frågor om alkomätarna och hur bra de är, och vad som gör att de kostar olika mycket (vissa kostar fan typ 150 spänn, andra går upp mot 750)


"Ja, vill man ha någonting man kan förlita sig på, och det är ju lite av poängen med att köpa en alkomätare överhuvudtaget, så ska man definitivt köpa de mer rejäla grejerna. De billigare varianterna fungerar egentligen bäst som partytrick på fester eller någonting, men kanske ingenting man ska lite på när man är tveksam för om man kan köra bil eller inte.

Jag hade faktiskt en dansk som var inne för ett tag sedan, som hade köpt en billigare variant. Han kom in på en onsdag och var sur eftersom hans alkomätare gav utslag när han blåste, och han hade fan inte druckit sa han. "Nej eller hur" tänkte jag, "alla danskar dricker ju öl hela tiden" ungeär. Så jag fick ju testa den också, och den gav fan 0.7 i utslag. Och visst, det var ju lill-lördag, men 0.7 var lite väl...

Så tyvärr, men tillförlitligheten hos de billigare varianterna tycker jag inte är tillräckligt stor. Jag undrar faktiskt varför vi ens säljer dem, men ja, det enda jag kan göra är ju att ge er min åsikt..."



(Biten med lill-lördagen byts ibland ut till "Visst, det var firmafest den helgen... men 0.7 på onsdagen...RIKTIGT så vilt var det inte")



En one-liner som brukar locka fram ett litet leende eller ett skratt är annars "OM det nu skulle vara fel..så är det hans fel" och pekar på vilken annan medarbetare som helst..



Kommer det någon kund med något klagomål, och man känner att man kan "ta ut svängarna" lite, så kör jag numera med "äsch, det skiter jag i. Jag ska ändå sluta" (det blir ännu roligare om man fortsätter nonchalera kunden några sekunder till, så att han börjar bli tveksam till om man verkligen menar det eller inte)



Ja, sjukt intressant, jag vet. Men det händer ingenting intressant i mitt liv... Tyvärr.



-------


Nu har jag suttit i tio minuter och bara rå-tänkt. Tänkt så inihelvete. Så här hårt har jag nog inte tänkt sen typ slutprovet i Fysik A eller något. Men nej, jag kan verkligen inte förstå hur folk kan påstå att Zlatan inte är en av världens fem bästa fotbollsspelare. 4 veckor kvar, sen jävlar.

Och det här snacket om att någon svensk fotbollsspelare någonsin skulle varit i närheten av den kvalitén Zlatan besitter...? Det närmsta vi kommer är Gre-No-Li, men det var en helt annan tidsålder. Skulle vi göra det förbjudna, och jämföra rakt av, så är jag helt säker på att Zlatan skulle komma ut som en brutal segrare.
Igår var han en decimeter ifrån ännu ett magiskt mål... nu fick han nöja sig med att avgöra matchen.

Äsch, låt svenska folket ha sitt Jerringpris. Zlatan är ändå vår. Inte er. "Man blir aldrig profet i sitt hemland" eller hur man nu säger.

Hemstad är det kanske egentligen? Fast då blir det ju inte riktigt sant, de flesta sydostskåningar inser ju faktiskt att han är ganska stor. Precis som holländarna. Och italienarna. Andra gången han fick priset som årets utlänning i Serie A nu. Och dessutom fick han priset som hela Serie As bästa spelare.

Aja, nu är det bara en månad kvar, sen är det dags för Zlatans två viktigaste matcher på riktigt jävla länge.

---

I mitt liv har det inte hänt någonting intressant alls. Just nu jobbar jag bara och låter pengarna ticka in och ger fan i att göra av med dem på helgerna. Så det ska nog gå bra.

Skriver mer någon annan dag.

Sådär, nu har jag sagt till min chef, så nu är det no turning back som gäller. Precis som om jag hade tankarna på det innan haha.

----

Ett tag tänkte jag inte säga till någon att jag åkte. Tyckte det hade kunnat bli sjukt kul. Det skulle det i och för sig också kunna bli, men jag hoppar nog det. Eller jag kör något mellanting, säger till de man snackar med, men vi skippar allt det här med att ändra facebook-status och msn-namn, åtminstonde innan jag drar iväg.

Nu kanske någon tycker "Ha! Men du skriver ju här ditt jävla mongo!" och skrattar åt min dubbelmoral. Okej, förmodligen tycker ingen det, men...äsch, jag tappade bort poängen för längesen (BellevueBarbie avbröt mitt skrivande!) men orkade inte ta bort det lilla jag skrivit.

----

Fan, veckan har gått ganska fort. Imorgon är det "helg" igen. Inte för det egentligen spelar någon roll, jag ska ändå inte festa på ett bra jävla tag till, men det ska bli enormt jävla skönt att få sova lite i alla fall.

-----

3 avsnitt kvar av säsong 1 på Gossip Girl. Snart är jag ikapp och förbi Åse! Haha!

Nu var det helt längesen jag skrev här nu. Kontinuitet, vad är det?
Men skitsamma, nu är jag här igen och skriver i alla fall.

Vad har hänt sen sist då?
Jag har preliminärbokat min resa. Okej, "preliminärboka" betyder jackshit , men det är ändå ett litet steg i alla fall. Ser ut som jag sticker den 30e april. Sjukt peppad nu. Ska in och snacka med min chef imorgon, tjänstledigt tror jag faktiskt inte ens själv på, men det ska ändå bli skönt. No turning back sen (varför i h*lvete man nu skulle vilja det?)
Jag har laddat hem hela säsong 1 av Gossip Girl. Sjukt farligt, såg fan 4 avsnitt i rad igår. No-life? Jag? Nejnej, jag förstår inte aalls vad ni pratar om.
Vad mer har hänt? Ingenting alls faktiskt. Och det ska det inte göra på ett bra tag nu heller har jag tänkt. Ska bli sjukt bra på att inte göra någonting alls i ett par månader till, men sen jävlar!

Körkortet ger jag förresten upp. Varken pengar eller ork att satsa på det innan min resa, och att bli halv-klar, och sen inte köra på ett år, känns bara extremt dumt, så det hoppar vi det också.

Nu är jag extremt jävla trött (jag är alltid det på måndagar, kan bero på att jag alltid somnar för sent på söndagarna. Tack Tilina. Tack så jävla mycket! :) )


-----


Jag är galet imponerad av hur mycket information jag nyss lämnade ut om mig själv. Helt sanslöst.

Wow. Fick nyss värsta inspirationen att skriva en totalt sammanfattning om 2008, typ á la Tilina, men sen började jag skriva lite... och fyfan vad deprimerande det blev.

Här sitter jag och klagar över att jag fortfarande är i Sverige... guess what, jag får nog fan skylla mig själv. Hade jag skärpt mig för ett år sen, så hade jag fan inte varit i Sverige nu, då hade jag varit någonstans långt på andra sidan jorden.

Så hela jävla 2008 har i princip varit ett bortkastat år för min del. Jag kan, ärligt talat, inte komma på många saker som skiljer sig i mitt liv om vi jämför Januari 2009 med Januari version 2008. Inte på ett positivt sätt i alla fall.

(Nu har jag verkligen försökt anstränga mig i typ fem minuter...men jag kommer inte på ett skit)

Hur deprimerande är inte det?



Det var fan så mycket lättare när man pluggade. Då gick det liksom framåt automatiskt. Hela tiden kom man ett år närmre studenten.. nu kom jag ett år närmre... vadå?

T.o.m. nyår blev ju helt misslyckat.

Ett helt jävla meningslöst år. Tack som fan!



---------



Men äsch, nu får jag sluta kvida över 2008 och börja se fram emot 2009. Det ska bli ett bra år för mig, måste ju ta igen för förra året också!

--------

Nyårslöfte? Ja, vafan... vi slår till på att jag ska bli bättre att göra vad jag verkligen vill. Bra så?

Wow, känner att jag borde skriva någonting här. Fast jag har fan ingenting att skriva om. Nyår var itne så jävla kul faktiskt, så det kan vi hoppa att nämna. Och förutom det har det inte hänt så mycket. Ingenting alls faktiskt. Inte ens några roliga tankar som har slagit mig som jag kan dela med mig av.

Så hela det här inlägget går ungefär ut på att jag ska skriva att jag inte har någonting att skriva. Onödigt? Absolut!
Tidfördrivande? Jajemän!