Efter en brutalt osund vecka, som kulminerade med en firmafest på lördagen, så ska jag fan ta tag i mitt liv nu. Jag gjorde nog min sämsta fotbollsmatch någonsin (nej, jag överdriver inte) igår. Men jag skyller på tröttheten.
Hur som helst; nu är det fan nock. Nu ska jag ta tag i mitt liv igen (jag hade en sån bra "ta-tag-i-mitt-liv-period" för ett par månader sen, men sen sprack den ganska hårt).

Det började ju jävligt bra med att jag somnade efter jobb och missade träningen. Menmen, så kan det vara ibland, så nu ska jag istället ner till gymmet och tvingas inse att typ alla muskler förtvinat sen jag var där sist.

--

Det är ju fan vad jag inte ska kunna skriva någonting överhuvudtaget utan att bli så jäävla filosofisk av mig. Så jag ger fan i att överhuvudtaget försöka.
Fan vad jag inte vet vad jag vill göra, överhuvudtaget. Eller egentligen vet jag nog det. För hade hela världen kretsas kring mig, och min vilja hade varit lag, så vet jag precis vad jag hade gjort. Det behöver inte ens vara hela världen, det räcker med en liten del av världen, t.o.m. en liten del av Sverige.
Hade mitt liv varit en tv-serie så hade det varit så oerhört mycket lättare. Men nej, såå jävla lätt ska det inte vara.

Utvecklar detta mer senare, alternativt tar bort hela stycket. Men nu ska jag ner och träna i alla fall.