Fan vad livet hade varit enklare om man hade varit dum i huvudet och inte insett hur jävla dumt mycket i livet är. Om man hade varit en av dem. Man hade bara gått runt i sin lyckliga låtsasvärld och låtsas som om ingenting var konstigt.
Eller om man hade varit tillräckligt intelligent för att inse att det är så jävla dumt att man inte kan göra någonting åt det ändå förutom att hålla sig borta ungefär.

Ibland får man sina små 10 sekunders-kriser. "Vafan, hur realistiskt är det egentligen att såpass mycket är helt fucked up. Är det inte lite mer realistiskt att det mesta faktiskt är som det ska, och det bara är min syn på saker och ting som är fucked up?" Som tur är varar de oftast bara ungefär tio sekunder (därav att jag kallar dem "10 sekunders-kriser"), sen inser man att världen faktiskt är helt störd. Finns mängder av exempel.

Det sjuka är ju att typ tycker precis som jag. Det betyder ju rimligen att de flesta har fel, och någon/några enstaka (om ens det?) har rätt (påminner lite om religioner. Oavsett om det finns någon gud eller ej, så kommer det ju bli jävligt surt för majoriteten av världens människor när de, efter döden, isåfall inser att de trott på fel gud. Tough luck.). Men ja, vad talar egentligen för att min syn ska vara rätt?
Herrejävlar vad filosofisk man kan vara när man lägger manken till.
Svaret är ju inte alls lika filosofiskt. Det är lite mer råfakta. Anledningen är lika enkel som självklar.
För att jag är jag är jag. Jag är Cerdic.

--

Ett extremt cyniskt, men ack så sant, exempel.
Om du börjar tycka om någon som är i ett förhållande, och den här personen börjar tycka om dig. Ponera (vackert ord haha) att den här personen börjar träffa dig lite sådär i smyg, och sedan avslutar sitt förhållande för att få vara med dig. Vad talar för att den här personen inte ska göra samma sak mot dig? Kärleksförklaringar? För det fick ju inte den andra personen? Att du är "den rätta"? Det trodde inte den förra personen? Eller slår man till med lite naivt självbedrägeri om att du minsann är snyggare och bättre än den som blev dumpad?

Nu är jag tvungen att censurera mig själv. Jag är rent för cynisk för mitt eget bästa.

----

Jag pallar itne tatuera mig. Däremot ska jag skaffa ett halsband med en guldbricka och stansa in "Världen uppstod med min födelse och skall gå under med min död". Eller ja, något lite mer klatshigt. På typ latin eller någonting. Måste ju finnas något talesätt som sammanfattar det på typ 5-6 ord. Det ska jag fixa i alla fall. Det ska bli en del av mitt nya surfing-jag.

På tal om surfing-jaget så ska jag ner och träna nu. Jag vill om jag kan. Jag kan om jag vill.