Jag har typ alltid velat bli journalist. Eller nej, fan heller journalist, men kunna försörja mig på att skriva i alla fall. Visst, jag inser ju också att det är ungefär lika realistiskt som att jag någon gång får springa in på San Siro för att spela en fotbollsmatch, men dock.
Men det faller ju på att jag inte ens kan hålla liv i en jävla blogg liksom. Yeah right jag skulle kunna skriva en bok. Bara sitta flera timmar om dagen och skriva...
Skulle jag ens försöka mig på det skulle jag lätt sluta som Jack Nicholson i The Shining. Så det ger jag nog fan inte ens mig in på.

(Här hade jag en ganska grym övergång till mitt kärleksliv. Eller den lät hur grym som helst i mitt huvud, men så fort jag började skriva lät det typ som någon övergång i TV3-direkt, så vi skippar den helt och hållet)


Men eftersom jag är en hejare på bortförklaringar, så skyller jag helt enkelt på att det inte händer så mycket i mitt liv. Och när det väl händer saker, så orkar jag inte skriva om dem här.
Ett annat fel jag gör är att jag fakitskt börjar skriva någonting ibland, men sen börjar göra någonting annat efter en stund. Nu har jag fan gjort det två gånger. Har suttit med den här sidan uppe i en timme, och förlorat ungefär all motivation.

Äsch, vi gör ett försök. Ett halvdant sådant. Men likförbannat. Nu har jag nyss suttit och inte gjort någonting helt annat i en halvtimme till. Hur jävla svårt kan det vara egentligen? Skriv. En. Jävla. Text.
Fubbick.

---

Var i Göteborg i helgen. Det var trevligt. Jag blev kär i tio minuter.
Sen är den officiella historian att vi kom överens om att inte ens inleda någonting eftersom jag ändå lämnar landet i April (att det finns små, små skillnader mellan "den officiella versionen" och vad som verkligen utspelade sig spelar mindre roll)

Nu väntar 6 lugna helger. Sen är vi inne i April. Och då jävlar.

---

Vafan, var hur inspirerad som helst när jag började skriva. Hade massa övergångar till höger och vänster, men det blev bara åt helvete med det.
Precis som det blev med min träning idag. Jag är expert på att skjuta upp saker preciiis några minuter för länge, så att jag till slut kan övertyga mig själv om att det inte är lönt. Det är en skön egenskap, men inte speciellt vettig.

Fan jag har massa saker jag måste göra innan jag åker. Och även om vi hoppar det här uppenbara med visum och vaccinationer, så blir det en jävla massa kvar.

• Köpa en grym digitalkamera.
• Köpa en ny iPod, eller valfri mp3-spelare som är smidig och har oändlig batteritid.
• Fixa ett par shorts. Ja, vafan, fixa kläder i allmänhet. Fast vafan, det kanske är lika bra att fixa på plats.
• Fixa en ryggsäck.
• Bli krampigare.

...och en jävla massa till. Detta var ändå bara det mest uppenbara.

Äsch. Nu får det fan vara nock. "Publicera inlägg"