Om man börjar jobba som en jävla tok (hahaha! Vilket jävla uttryck! "Som en tok"..), alltså på söndagarna också, slipper man undan den jävla söndagsångesten då?
För jag menar, då borde ju söndagen rent logiskt sett kännas som en vardag, och då har man (ofast) inte lika mycket ångest...

Jag vet fan inte när jag hade en vettig söndag senast.

(Alla filmkvällar med Tilina är självklart undantagna från mitt resonemang, men det säger ju sig självt)

-------------

Brutalt, vidrigt, fruktansvärt jävla tråkiga är söndagar. Enormt tråkiga. Om måndagar är tråkiga som mattelektioner, så är fan söndagar som en dubbellektion i kemi på en lördagkväll.
AAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHH

Undrar när jag gjorde något vettigt på en söndag senast. Kommer fan inte ihåg det alltså...

-------------

Det dumma med vintersöndagar är att man typ äter en jävla massa, men man orkar sällan (aldrig) ta sig ut och springa eller ner till gymmet (hahaha, där lät dt precis som om jag var seriös med min träning! "Ner till gymmet" hahaha), så för att bli glad äter man bara en jävla massa choklad. Choklad är typ mitt svar på antidepressiva... (det lät fruktansvärt jävla tragiskt, riktigt så tragiskt är det inte, men jag hoppas att någon fattar vinken i alla fall)

--------

Nej, ingenting intressant har hänt i mitt liv nu heller. Och hade det gjrot det hade jag likförbannat skrivit det, det är fan en konst i sig att skriva utan att outa sitt liv på internet och ändå inte bli låtsas-djup. Jag tycker inte jag klarar den balansgången särskilt bra. Men jag är en jävel på att skriva en massa ord utan att det ger någonting.

Nu väntar TVn. Adjö!