En serie om mitt liv

För att bli ihågkommen under en väldigt lång period (vi snackar sekel-tals år nu alltså), så måste man på något sätt bli odödlig. Och visst, nu är jag visserligen verkligen inställd på att jag är odödlig och aldrig kommer kunna dö, men å andra sidan så trodde jag verkligen Malmö skulle vinna allsvenskan i år, så jag har ju insett att jag faktistk kan ha fel (även om det sker väldigt sällan), så jag kanske inte ska satsa allt på att bli fysiskt odödlig, utan istället satsa på att bli ihågkommen efter min död.
Och då får jag antingen göra någonting jävligt viktigt för världen, och jag snackar inte typ vinna nobelpriset eller så, utan något mycket större. Jag menar; bara för man vinner nobelpriset betyder det ju inte att man inte blir mer eller mindre bortglömd? Det är ju typ hur många nobelpris som helst som delas ut varje år. Nej, jag snackar om någonting mycket, mycket större, typ Napoleon-aktigt.
Men fuck that, större chans att jag blir odödlig på riktgit isåfall.
Så nu har jag ju ett alternativ kvar; att bli en riktigt stor jävla kändis, typ som Elvis eller något sånt. Och nu tänker ni nog "aja, right, killen har ju sämre självbild än Nani och Cristiano Ronaldo tillsammans". Men jag har ett ess i min rockarm. Tänk er en tv-serie/mastodontfilm om mitt liv, hur jävla kul hade inte det varit? Jag har typ sådär en miljard overkligt händelserika kvällar att ta upp som exempel alltså, verkligen. Jag har fan material till 10 säsongers succé, lätt alltså. Men det är här mitt lilla moment 22 ligger, för att en film om mitt liv ska dr afolk från början, så måste jag vara känd. Och för att bli så känd måste jag typ göra en film om mtit eget liv... om jag inte hookar up med Lindsay Lohan vill säga.
Så vi kan ju säga att min odödlighet hänger på Lindsay Lohan.

Snacka om att jag skulle få prestationsångest om jag träffade henne ute en kväll nu alltså.

--------------

Vi kan ju säga som såhär, helgens utflykt till Köpenhamn hade ju utan tvekan kunnat fylla ett eget en-timmes-avsnitt alltså.

--------------

Nej, jag kommer inte skriva ner någon Köpenhamns-resumé, tyvärr. Ni får helt enkelt se TV-serien som är baserad på mitt liv så småningom.

--------------

Jag ska börja bli riktigt seriös med träning och sånt nu. Från och med idag faktiskt. Om typ en timme ska jag fan ge mig ut och springa. Det kommer vara tungt, det kommer inte gås nabbt, det kommer inte vara kul. Men jag ska ut, så är det fan bara nu alltså.

Jag har fixat jobb-biten, jag ska fixa tränings-biten, så småningom tänkte jag även fixa flickväns-biten, men det är ingen brådska med det. Jag trivs bra som jag har det nu.

--------------

Blev ritkigt mycket Tilina i slutet av förra veckan. Först i torsdags, med film och McDonalds besök, riktigt trevligt. Sen Idol-tittande på fredagen, även det väldigt trevligt. Och som vanligt blev det även en söndags-film hemma hos Tilina, och guess what; det var väldigt trevligt. För er som inte get the point än, så är Tilina riktigt jävla bra.

--------------

På tal om Idol så hoppas jag fan Andreas vinner hela skiten. Riktigt jävla underbart malmöitiskt kaxig, även om han går lite väl långt när han påstår att han rör sig lika bra som de andra. Men helt seriöst, han sjunger jävligt bra, man måste inte kunna dansa för att spela in skivor.

Men okej då, jag kan acceptera om Amanda vinner också. Men fan inte den där tråkiga jävla tanten, då dissar jag fan möget nästa år alltså.